Idusen

Hur ska jag kunna träna om jag varje dag har såhär ont i benen efter praktiken?
Helt trött i hela benen, dessutom sjukt ont i knäna.
Trodde jag skulle kunna komma undan med att endast behöva tjepa det ena knät inför varje löpning, men icke...
Så nu verkar det som att man ska behöva köpa knäskydd, och til båda knäna dessutom! Extra kul är att dom ligger på drygt 300 kr stycket. Inte okej.

I morgon händer det grejjor alltså!
Ska starta dagen med träning. Första träningen på 2 veckor, så det får mjukstartas med 4 km. Så jag känner hur formen är. Får dessutom känna efter ordentligt om förkylningen är borta.

Sedan är det städning i källaren, städning av lägenheten och ansning av mig själv.
Jag kan villigt erkänna att jag inte hållt i en rakhyvel på nästan tre veckor. Folk kan ju kanske lista ut varför själva om dom tänker på min dagsform de senaste veckorna.

Sen blir det förhoppningsvis fredagsmys på hög nivå ;)

Fy och in i helvete vad jag är trött!!
Måste ha kaffe snabbt innan jag går sönder. Man får dricka hur mycket kaffe man vill, för idag lärde jag mig att det inte finns en enda kcal i kaffe. Så därför går det bra att ta en kaka till kaffet.
Hatar Emma lite för att hon lämnade en hel tallrik med brownies här. Tror hon att jag kan lta bli att gå där och äta eller?

Nehe, kaffe, städ, disk, fixa Linns dator, ringa till Tobbe, träffa Wicky och laga mat med Emma och Linnéa står på dagens schema.

Fick ett underbart sms av min faster idag med :)
Ibland är livet ganska bra :)

Jag och Wicktoria stannade på en lekplats idag när vi var ute och gick, vi blev så himmlans sugna på att gunga!
Så där satt vi och gungade och hade det hemskt trevligt.
Vi kom fram till att alla absolut inte blir snyggare bara för att de gått ner ett par storlekar i vikt.

Sedan fick hon gnälla lite över hennes krämpor hon fick efter avtrillningen på ridningen igår. Jag var så snäll att jag lindade hennes stukade hand, och ska in där kl 6 i morgon igen för att linda om den. Vilken tur hon har som har mig! ;)

Sen måste jag säga att jag ser fram emot fredagen, på många olika sätt, men som alla andra bloggare kan jag ju såklart inte avslöja vad det är som hander ;)

Nu sa jag försöka sova, pratiken börjar kl 7 i morgon, och jag är glad om jag får i alla fall 5 timmars sömn i natt som det ser ut just nu.

Första dagen på praktiken. Mycket information samtidigt och överallt och hela tiden. Fick våra första uppgifter vi skulle göra. Patientfall, men denna gången är det på riktigt. Så spännande! Dagen började dock inte riktigt lika bra.. Försov mig, vaknade tio minuter innan jag skulle cykla. Det var konstanda svordomar i tio min kan jag säga. Sminkade mig i trappen på väg ner till cyklen och frukost slängde jag i mig på vägen.

Jahaja. Bibblan igen då.
Jag har nog sovit stenhårt i natt, när jag vaknade låg mitt glas i en miljon bitar på golvet, jag hade ett missat sms och ett missat samtal och inte vaknat av något av det. Oh my.
Det krossade glaset resulterade i att jag ska upp min stortås undersida = Jättemycket blod!
det enda rätta men kan göra då är att sätta en plåsterlapp på tån, ignorera röran och bege sig till bibblan.

Dessutom känner jag att jag börjar bli sjuk. Hurrey!
Frös som en jävla gris igår hemma hos Wicky, fast att det låg en katt i mitt knä och en filt över mig.
I morse vaknade jag med ont i halsen och nu börjar jag dessutom frysa ännu mer, ont i näsan och suddig syn.
Inte konstigt att löpningen kändes tung igår...

Här ska det käkas antioxidander och c-vitamin för hela slanten!

Igår fick jag hem det första brevet från Göteborgsvarvet. 21 maj är det dags! Jag fick också en tidning, Varvet, där det kom lite tips på hur man ska klä sig nu till vintern, vilka de olika sponsorerna är och lite erbjudanden och sånt.
Jag är så förväntansfull, kommer bli så kul!
Jag ska springa tillsammans med syrran och hennes pojkvän, vi ska åka buss upp tillsammans med Gränums IF. Folk från hela Olofström, bra stämning, tävlingar och skratt.
Har fixat också så att vi tre startar i samma klass, så att ingen behöver stå och vänta någon längre tid på varandra.

Så länge jag inte kommer sist är jag nöjd. Men syrran har alltid springit lite snabbare än mig, om man bortser från när jag gick i sexan och hon i fyran då pappa drog ut oss på vår första tur på Halenslingan. Då kom jag först. Sen har det nog varit ganska jämt, fram till för ett par år sedan då jag red fyra gånger i veckan och hon sprang fyra gånger i veckan. Då gick hon om mig ganska snabbt.
Men nu tror jag att vi ligger ganska lika igen. Om jag kämpar på ordentligt så kanske jag går om henne så smångingom ;) Hihi.

Om ett par veckor ska jag äntligen köpa nya skor också. Som jag har längtat!! Känner att dämpningen börjar försvinna och min kropp börjar också säga ifrån med smärtor från lite här och vart. Inte kul!
Har dock bara haft dom i drygt ett år. Tycker ju att dom borde hålla sig längre än så, men tydligen inte.
Jag har inte velat köpa nya skor förrens nu heller, vill att dessa ska hålla bra tills loppet är sprunget.
Ska in till löplabbet med syster och Tobbe någon dag så ska vi skaffa nya samtidigt :)
Det är enligt mig det absolut bästa stället man kan köpa sina skor på, dom undersöker ens fötter, dess styrka och hur man belastar, här får man stå på en spegellåda, så det gäller att man inte har kjol på sig :P
Sedan springer man på ett löpband samtidigt som dom spelar in hur man sätter ner fötterna. Efter det plockar dom fram olika skor som passar just mig.

Dessutom behöver jag köpa ett par bra undertights som stabiliserar min höft. Egentligen behöver jag ett knäskydd med, men än så länge duger det att jag lindat med tejp. Lite billigare.

Jag undrar om det är någon som är intresserad hur det går med träningen.
Sträcka, tid, puls, kcal och så?
Om inte skiter jag i det och skriver ner sånt i min privata dagbok i stället.

Gud vad det ska vara svårt att varje år köpa en höstjacka. Förra året köpte jag en kinnjacka som jag detta året avskyr, så om det är någon i stl 40-42 som vill ha en i mc-modell, ring mig.

Detta året vill jag ha någon av dessa ovanstående. Helst av allt vill jag ha någon från Acne då dom har gjort de snyggaste jackorna denna sesongen, men min plånbok vill inte samma sak som jag. Så det får bli ett snäpp billigare och ett snäpp fulare.
Just nu står det mellan nr 1,  och nummer 3.
Vad tycker ni?

Jag har nu i princip skrivit klart första uppgiften på hemtentan. Men seriöst alltså, är allas lika dåliga som min är? Jag som annars brukar vara en jävel på att slänga ihop lite halvsanna historier som egentligen inte handlar om någonting men som ändå låter jävligt bra.
Får tvinga nåra vänner i morgon att läsa den och se vad dom tycker, är den alldeles för jävlig får jag väl börja om från början, och då verklgen lägga på ett jävla kol.
Det har dock sagts att man nästan alltid brukar få komplettera någonting och då gör jag hellre det sen. För nu har jag riktigt mycket att göra.
Har ju lixom en salstenta att göra nästa lördag också. Och en praktisk uppgift på tisdag. Så jag har att göra kan jag säga.
Men jag kämpar på, och jag känner att jag verkligen har haft en riktigt bra diciplin på mig idag!

Varit ute och springit nu med, men gud vad jag var rädd! Nästan kolsvart ute, konstiga ljud i buskarna och runt en sjö. Ni kan kanske bara tänka er vad som rörde sig i mitt huvud under tiden.
Samtidigt undrar jag hur jävla svårt det ska vara att springa på under 26 min på 4 km? Jag kämpar, och jag kommer aldrig under 28 min. Varför??

Nu tillbringat 7 timmar i bibblan. Jag har mat med mig så jag kan klara mig minst tre timmar till.
Läst igenom allt jag ska, så nu är det väl bara att börja skriva antar jag.
Allting tar dock alltid mycket längre tid än vad man räknat med, varför är det så?
Huvudvärk har jag fått nu också dessutom.
Blä

Jag vill hem till min soffa dessutom och min TV och min knasiga fjärrkontroll.
Om jag trycker på 3 sänks ljudet, om jag trycker på off kommer jag till kanal 4, trycker jag på 8 kommer jag till texttv. Osv.
Vad gör man åt något sådant?
Det är ju kanske lite pinsamt att gå in på Elgiganten och fråga om dom har en fjärrkontroll som passar till en tv från tidigare stenåldern.

Har levt som i en dimma de senaste dagarna. Panikångesten har varit värre än någonsinn. Eller ja, på två år i alla fall.
Har kämpat som en galning och jag har klarat det. Känns till och med lite som att jag börjar komma upp. Men som alla andra gånger vågar jag inte hoppas. Energin är helt på noll. Det tar på krafterna detta kan jag säga.
Vanligtvis när jag haft en panikångest attack så är jag slut resten av dagen.
Nu har jag haft ca 10 stycken två dagar i rad. Det är tufft.
Men jag älskar tipset jag fick i skolan, Andas i fyrkanter. Det har verkligen hjälpt.
Jag vill att allt ska vara som vanligt, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.

Jag mår så jag klarar mig.

Då har man suttit på bibblan mellan 8 och 17 idag. Känner mig duktig och har fått otroligt mycket gjort. Stolt över mig själv.

Jag känner att farmakologin börjar sitta och så har jag läst halva Adams bok. Tänkte läsa resten ikväll när jag kommit hem från ridningen.

På ridningen idag skulle vi bya hästar.
Äntligen säger jag! Skönt att slippa den där Bhirgit. Så kanske man egentligen inte får säga.

En elmätare har dom varit här och satt in. Skitful är den så jag funderar på att klä in den i någon fint tyg. Vill lixom inte ha en ful grå låda me massa blinkande knappar på upspikandes på väggen.

När man kör 9 km löpning har man väldigt mycket tid att tänka.
Idag bestämde jag mig för att verkligen slå tillbaka mot ångesten jag har haft den senaste veckan. Jag ska kämpa och göra allt jag kan för att kunna må bra. Träna och plugga är väl det som jag för tillfället vet är säkra kort att hålla ångesten tillbaka. Då känner jag mig duktig och då vet jag också att andra också tycker att jag är duktig, och för mig är det nästan precis lika viktgit.

Hon är en riktig körare den där Wicktoria.
Vem tror hon att hon är lixom?

Först ringer hon mig och ber mig hjälpa henne att bära ner bokhylla och soffbord i källaren. Snäll som man är så hjälper man till. Mest för att hon i gengäld ska hjälpa mig att rensa i mitt överfulla förråd i morgon.
Så vad gör man inte? Man kan ju inte få allt gratis här i livet lixom.
Sedan skulle vi gå en runda runt Växjösjön och inom Willys på hemvägen för att köpa lördagsmysmiddag.
Och vad gör människan? Börjar gnälla över att det kanske kommer börja regna, och vägrar gå längre än till Willys och hem.
Totalt tofflad kände jag mig. Skulle inte förvåna mig om hon även gav mig den tyngsta matkassen att bära hem också.
474

Så nu har jag varit ute och gått helt ensam. Vilse gick jag dessutom. Men tur var väl ändå det kanske då jag nu har mätt upp en ny löparrunda. Kul med lite omväxling :)

Nu sitter jag här under en filt i min stora soffa och ska precis börja läsa senaste numret av Elle.
Höstkläderna är alltid årets snyggaste. Och jag älskar senapsgult.

När jag nu satte mig ner för att börja skriva tänkte jag skriva lite om alla dessa koppar te som resulterar i att man måste ränna på toa hela tiden. Men sen ångrade jag mig då jag visste att minst tre personer skulle skratta och säga att det är typiskt mig att kissa på de mest olämpliga tillfällena.

Istället ska jag säga att jag ikväll kommer göra något jag sagt att jag ska göra i ett och ett halvt år. Jag ska på Kick-Off med Smålands. Jag har kanske inte just sagt att jag ska göra precis detta, men jag har sagt att jag ska göra mer saer här på Campus och träffa fler människor.
Så nu har jag äntligen lyckats få med mig en näve vänner som ska till Sivans för lite lekar och umgås med Smålands.

Jag hade dessutom tänkt att jag ska ställa mig och baka något idag. Vet inte om det ska bli en kaka eller ett bröd bara.
Jag kan säga att jag verkligen är urkass på att baka.
Jag är grymm på att laga mat, men baka, det kan jag fan inte.

Hur kommer det sig att det är så mycket man vill göra men som man ändå inte gör?
Jag vill gå upp tidigt och ta en morgonpromenad innan alla andra studenter har vaknat och börjar hålla levande.
Men varför gör jag inte det då? Varför är det då så mycket skönare att ligga kvar under täcket och lyssna på väckningssignalen i form av Eminems Beautiful, om och om igen.

I och för sig stack jag ut igår, det var dock inte det smartaste draget i mitt liv. Drog på mig träningskläderna, stoppade in hörlurarna i öronen och satte på appen som mäter rundan. Trotsade den horribla träningsvärken som man fick efter måndagens ridpass.
Efter 10 minuters gående blev jag så uttråkad så jag började springa lite försiktigt. Vilket sen blev snabbare och snabbare.
Blev bara två kilometer dock eftersom jag hade alldeles för mycket kläder på mig, fel byxor och smärtande träningsvärk.

Men som nu tillexempel, här sitter jag och bloggar i stället för att borsta tänderna, sminka mig, bädda sängen plugga eller städa toaletten.
Jag vet att jag själv skulle må så mycket bättre om jag bara gjorde alla dessa sakerna. Men ändå är man så dum att man inte gör det.
Varför?

Här sitter jag nu med en kladdig tandborste i käften.
Med vit sörja rinnandes från mungipan. Typ...

Stack bort till Wicky och mös lite. Har börjat få ångestkänslor på kvällarna.
Mår rent ut sagt helt skit varje kväll man ska börja varva ner.
Ont i magen, glansiga ögon och hjärtklappningar. Skillnaden denna gången är att jag inte vet hur jag ska få bort det, det har jag vetat alla andra gånger, men inte nu.
Dom andra gångerna har mina sätt inte varit särskilt bra. Det är slut med det nu.
Visst, det är många gånger man har tänkt, bara en gång till... Men det vet jag inte skulle funka. Inte alls.

Det sämsta av allt just nu är att jag ska krya ner i min obäddade säng och läsa en bok om manodepressivitet.
Känns ju otroligt underhållande såhär på en onsdag.

Då har det momentet i utbildninge kommit som jag har fasat för sen jag började, självdestruktvitet.
Vi skulle läsa Zebraflickan, och jag tror till och med att jag har läst den någon gång på högstadiet, så jag tänkte inte på att det skulle bli några problem.
Jsg köpte boken och såg verkligen fram emot att läsa den. Jag öppnade första sidan och började läsa, efter bara ett par min gick det inte längre, jag låg i soffan och började skaka och gråta.
La ifån mig boken och gick och la mig i stället, var länge sedan jag sovit så dåligt.
Gjorde sedan ett till försök med boken dagen efter, samma sak.
Nu har jag pratat med min lärare om detta, så jag har fått en annan bok att läsa i stället, Adams bok, handlar om manodepressivitet. Så det känns lite bättre.

Det är konstigt att det tar över två år innan en sådan sak kan försvinna.
Men jag har lärt mig att tankarna, känslorna och allt det aldrig kommer försvinna, jag måste bara kunna lära mig att leva med dom. Vilket jag tydligen inte gjort ännu.
Under dessa två "fria" åren har jag bara haft taktiken att jag ska undvika allt som har med det att göra.
Måste kanske börja vänja mig lite smått vid att konfrontera detta och börja acceptera allting på ett bättre sätt.

Jag är ganska lycklig för tillfället, även om mina ögon inte mår så bra. Dom värker, är rödsprängda och otoligt känsliga för ljus. Är detta farligt? Kommer jag bli blind?
Det kanske är dags nu att ringa tll ögonläkaren igen?
Det allra sämsta är att ögonmotagningen på lassarettet där jag är skriven bara har telefontid mellan 8 och 10!!
Det suger verkligen!

Idag har vi haft terminens bästa föreläsning. Smärta och smärtlindring. Jag har verkligen lärt mig jättemycket idag, och det känns skitbra!

Nu ska jag ut och gå en långpromenad med Taxi, sedan hem och sova, städa och plugga innan man ska iväg på kalas hos Ramsingen.

Lite irriterande bara att när det för en gångs skull kommer ett bra band till Stallarna så missar man det för att man är upptagen med något som är vikigare.

Är det lathet?
Ja, förmodligen är det anledningen till at jag inte har bloggat. Antingen det eller så har jag verkligen inte haft tid. Faktiskt så tror jag nog att det är det senare alternativet.
Det har varit skola, plugg, promenader med taxen och sedan min löpning.
Idag är jag totalt död.

Varit på stan mellan tio och fyra. Först var det ett besök hos tandläkaren, gjorde en lagning av en lagning som hade gått sönder. 715 spänn, det suger verkligen STORT!
Och dessutom hr jag tandvärk nu, och det är inte ens i den tanden som dom borrade i!
Som tur var så hade jag Wicky med mig som kunde hålla mig i handen. Tack <3

Sedan blev det lite shopping. Blev ett par underbart sköna buxor från Gina. Beiga. Väldigt snygga oxå.
Massa hundgodis till Hebe inhandlades också.

Nu ska jag börja storstäda så lägenheten ser fin ut tills mami och syster kommer på lördag <3