Idusen

Har levt som i en dimma de senaste dagarna. Panikångesten har varit värre än någonsinn. Eller ja, på två år i alla fall.
Har kämpat som en galning och jag har klarat det. Känns till och med lite som att jag börjar komma upp. Men som alla andra gånger vågar jag inte hoppas. Energin är helt på noll. Det tar på krafterna detta kan jag säga.
Vanligtvis när jag haft en panikångest attack så är jag slut resten av dagen.
Nu har jag haft ca 10 stycken två dagar i rad. Det är tufft.
Men jag älskar tipset jag fick i skolan, Andas i fyrkanter. Det har verkligen hjälpt.
Jag vill att allt ska vara som vanligt, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.

Jag mår så jag klarar mig.