Idusen

Hur kommer det sig att det är så mycket man vill göra men som man ändå inte gör?
Jag vill gå upp tidigt och ta en morgonpromenad innan alla andra studenter har vaknat och börjar hålla levande.
Men varför gör jag inte det då? Varför är det då så mycket skönare att ligga kvar under täcket och lyssna på väckningssignalen i form av Eminems Beautiful, om och om igen.

I och för sig stack jag ut igår, det var dock inte det smartaste draget i mitt liv. Drog på mig träningskläderna, stoppade in hörlurarna i öronen och satte på appen som mäter rundan. Trotsade den horribla träningsvärken som man fick efter måndagens ridpass.
Efter 10 minuters gående blev jag så uttråkad så jag började springa lite försiktigt. Vilket sen blev snabbare och snabbare.
Blev bara två kilometer dock eftersom jag hade alldeles för mycket kläder på mig, fel byxor och smärtande träningsvärk.

Men som nu tillexempel, här sitter jag och bloggar i stället för att borsta tänderna, sminka mig, bädda sängen plugga eller städa toaletten.
Jag vet att jag själv skulle må så mycket bättre om jag bara gjorde alla dessa sakerna. Men ändå är man så dum att man inte gör det.
Varför?