Idusen

Efter uppehållet på 3 månader var tanken att den första månaden skulle jag bara ut och springa lite lätt för att få in vanan, få upp flåset och vänja benen vid löpningen igen.

Men efter 3 veckor och kanske 6 löparrundor är jag nu i bättre form än jag var när jag slutade.

14 km på 1 timme och 22 minuter tycker jag faktiskt är en sak att skryta om och vara jävligt stolt över!

Benen var fantastiska! Inte ens när jag skuttade upp till trejde våningen när löpningen var över kändes de trötta. Pulsen var låg och jämn genom hela rundan, förutom när det var två km kvar och jag ökade farten och kämpade till det yttersta. Annars låg den på strax under 80 %.

.

Jag ler i hela kroppen, varenda liten muskel, nerv och cell är lycklig för tillfället. Jag tänkte under hela rundan att för helvete, alla de som någon gång sprungit Göteborgsvarvet, det är ju hur många som helst som har klarat det. Och då borde det väl för tusan vara en baggis för mig också?

Självklart!