3. Ett fint idrottsminne.

Alltså, ett fint idrottsminne. Haha, här får jag tänka efter riktigt ordentligt...
Men jag tror nog att det är från förra årets Vårruset. Jag kommer i mål ungefär 3 minuter innan min mamma. Peter Siepen är konfrensier. Plötsligt hör jag mammas röst i högtalarna:
"Jag vill bara säga grattis till min älskade dotter som för första gången har slagit sin mamma här, Ida Svensson heter hon."
Så säger Peter: "Då hoppas jag att alla säger grattis till Ida Svensson som nu officiellt är snabbare än sin mamma."
Efteråt åkte vi hem till mig och åt underbart goda baguetter hon hade tagit med sig och fikade på alla gratissakerna man får när man kommer i mål.
.
Detta tycker jag var gulligt. Min mamma är inte rädd för någontig, hon är frammåt och tar för sig och tar sig dit hon vill utan att vara rädd för att be om hjälp eller att tycka något är pinsamt på vägen.
Mycket av de egenskaperna upplever jag att jag också har fått.
Uppe i mammas ateljé.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0