EN RIKTIG SJUKDOM ELLER BARA ETT HUVUD SOM SPÖKAR?
Är panikångest en sjukdom som man måste behandla fast att man har lärt sig att ha ett något så lunda normalt liv?
Jag har lärt mig leva med det. Det har blivit en del av mitt liv.
Jag har lärt mig att vara för mig själv, ta något att dricka eller ringa till mamma eller syster när det kommer.
Men vad gör man när man har känningar av det i en hel dag. Och vad gör man när man när man sedan i två dagar går runt och spänner sig för att man är rädd att attacken ska komma?
Ska man säga till omgivningen när det är såhär?
Skulle jag sagt det till min praktikplats? Hade det påverkat min slutbedömning positivt eller negativt eller hade det inte påverkat bedömningen alls?
Skulle dom förstått varför jag varit som jag varit eller skulle dom trott att om jag sagt det i efterhand att det var en bortförklaring?
Kommentarer
Trackback
