Idusen

Jag har sedan jag var 12 år känt att hästryggen är det stället jag har känt mig hemma på, det har varit där jag har känt mig duktig, pirr i magen, underbara dofter och två olika varelser som kommunicerar med varandra och gör det den andre vill.

Ridningen har gjort att jag inte gett upp, det har alltid har funnits något i mitt liv som gjort allting lite lättare och livet har fått en mening. När jag bodde hos mamma och jag inte hade något att göra eller var ledsen stack jag upp till stallet. Ett tag red jag fyra gånger i veckan och var inte ens lite trött, red i alla väder vare sig det var snöstorm, ösregn eller sol.

I somras dock, när jag satte mig i en segelbåt då kände jag samma känsla som med ridningen, fast ännu starkare. Jag visste precis vart jag skulle lägga mig för vinden, jag kunde knoparna och jag kände av den perfekta lutningen på båten. Fast vi sålde vår segelbåt när jag var typ 12 år så kom jag fortfarande ihåg, detta gjorde mig så glad! Jag kände ett lugn inom mig och jag kom till och med ihåg vägen från vår hamn och ut till Hanö.

Kanske att jag har växt ifrån ridningen? Eller har jag bara hittat en komplettering?

Det är vad jag kommer spara ihop pengar till, en liten segelbåt som jag kan ut och semestra lite i :)