MAN SKA VARA FÖRSIKTIG MED VAD MAN ÖNSKAR SIG
När jag var liten önskade jag att jag hade pollenallergi. Eller kanske mot paprika? Eller något annat lite lättsammare. Det var ju så tufft att vara annorlunda, och så var det ju så klart lite synd om dom som hade en allergi. Matallergikerna fick även annorlunda mat i matsalen, som mattanterna alltid verkade ha lagt ner extra mycket omsorg på. Det tyckte jag var orättvist.
Och TÄNK om man hade fått hoppa runt på ett par kryckor i några veckor. Då var det ju extra synd om en, och så var man lite häftig också eftersom man då oftast hade gjort något som var lite småfarligt, typ ramlat av en häst, halkat på mattan när man spelade innebandy i köket. Vad man hade gjort spelade förresten inte så stor roll.
Jag kommer ihåg en gång, tror vi han ha gått i trean eller fyran? Vi var då ute i skogen med klassen, då var det två tjejer vars ögon började rinna och vår fröken tyckte så synd om dom och hällde droppar i deras ögon, detta tyckte jag också var orättvist så jag klämde också fram ett par tårar. Då fick jag låna ögondroppar av den ena tjejen. Sen var jag nöjd.
Idag, många år senare ångrar jag så oerhört att jag önskade att jag skulle få pollenallergi. Det är ett helvete.
Precis varit ute och sprungit, som så många andra mornar förut. Bara det att denna gången inte bara sprang jag, utan jag snörvlade och grät också. Kändes till och med som att det hade satt sig på luftvägarna.
Annars var det underbart att vara ute idag, svagt svagt duggregn och massa syre i luften.
Kommentarer
Postat av: Desperate Housewives - fanblogg.
Snygg frill ;)
Trackback
