Idusen

Dagens föreläsningar har bestått av kvinnlig könsstympning och psykiatri.

Under föreläsningen om könsstympning mådde jag illa. Hade ont överallt, ont i magen, och allting blev värre när Anni började äta på sin bruna banan :P

Psykiatrin är otroligt intressant. Föreläsaren fick verkligen hela klassen intresserad, cred till henne.

Men jag tycker det är jobbigt med psykiatri. Jag vet inte om jag har byggt upp tillräckligt med självdistans till ämnet ännu. Men det är väl så, att så länge jag ignorerar och håller mig ifrån ämnet och allting som inte känns bra för mig så kan jag inte ta tag i det och bygga upp distansen.

Tycker det är lika jobbigt som intressant att läsa om panikångest. Det påminner mig om att jag har det och att jag alltid kommer att ha det. Men jag vet också att jag har lärt mig att hantera det, jag vet vad jag ska göra och jag vet att jag får hjälp bara ett samtal och 20 meter bort.

Det jobbigaste av allt vill jag inte ens tala om... Den ångestdämpade självdestruktiviteten.

Och åsikterna kring detta. Hur vissa verkar se ner på det och är trångsynta kring ämnet.

Jag kan nog skriva ett helt inlägg kring detta, men vill nog låta bli...