Idusen

Jag har aldrig sett något hemskare, och då har jag kollar på väldigt många dokumentärer, sett saker på jobbet jag inte vill veta excisterar, och genom min utbildning har jag lärt mig otroligt mycket om människor och hur människor ska behandlas på bästa sätt.

Jag kan säga att jag trodde inte att något sådant här excisterar i verkligheten. Det är bilder man tänker sig hände med judarna under andra världskriget.

Dokumentären handlade om ett barnhem i bulgarien där övergivna barn som är socialt handikappade placeras.

När det hamnar där är de normalviktiga, glada och kommunicerade med varandra.

Ett halvår senare var det bara skinn och ben kvar av dom, de kunde inte längre gå på toaletten, utan de flesta hade blöja. Det enda de gjorde om dagarna var att sitta på en stol, titta ut i tomma intet och gungade fram och tillbaka. De flesta sög och bet på sina tummar och vissa skadade sig själv genom att obehindrat slå händerna i väggen. Det enda vårdarna gjorde var att bada och föda dom. Ingen pratade med dom, ingen gav dom kramar och ingen brydde sig om ifall deras händer skadades av detta eviga sugandet.

När de skulle bäras till badkaret tog vårdarna tag i en arm och ett ben och bar dom på det viset till badet. Enligt dom var barnen helt friska så länge de inte hade feber. Och de hade inte heller någon aning om varför barnen var så smala.

De visade en liten liten flicka som hade brutit benet, för att behandla detta hade de lindat ihop benet med två pinnar inlindade i bandage för att på så vis stabilisera upp benet.

En pojke som var stum och harmyntad, kanske 14 år, hade hand om tvätten, blev slagen blodig i ansiktet av vårdarna varje gång han skulle tvätta. De trodde att de kunde göra så i och med att han var stum och inte kunde skvallra.

Jag trodde allvarligt inte att det fanns sådana här ställen i världen. Och att ingen någonsin gör något åt det!

De visade kyrkogården där de begravde barnen när de dog. Två ihopspikade plankor som bildade ett kors, där det var skrivet vilket år de föddes och vilket år de dog.

De senaste två åren var det tio barn som hade dött. När de från början endast var socialt handkappade så som apati, downs eller något annat som annars går att behandla så pass bra att bara barnen får rätt behandling, kärlek och undervisning kan de få ett värdigt liv och leva länge och väl.

Detta kommer finnas på min näthinna många veckor framöver.

.