Idusen

Jag gick hem och sov i en och en halv timme, det var jag värd kände jag. Så underbart.

När jag sedan vaknade och skulle laga middag var så klart hema kylen helt tom, jaha... Bara till att cykla till willys då. Och så klart ösregnar det när jag kommer ut!!! Men skam den som ger sig! Jag trampade på i ösregnet och när jag kom till min parkering var hela jag plaskvåt. När jag sen kommer fram till willys har jag ju så klart glömt plånkan hemma!!! Det är i sådana här lägen man verkligen blir så förbannat trött på sig själv!!! Så vad får man göra om inte cykla hem igen i tidernas värsta ösregn? Medan jag trampar på börjar det mullra också. Och sekunden efter är det enda jag ser ett stort vit-gult-blått ljus! Då har blixtjäveln slagit ner ett par centimeter framför mig! Jag blev helt skakis och började gråta och mådde illa. Väl hemma kände jag mig så ynklig, genomvåt var jag, rädd var jag, hungrig var jag och min kyl var tom. Det är i sådana lägen man ringer till mami.

När jag pratat med henne en stund och bytt kläder har det slutat ösregna och det är bara lite lätt duggregn kvar. Så jag gör ett nytt försök till att ta mig till Willys.

Så nu sitter jag här har kollat på Körslaget och Rallybrudar och med en mätt och belåten mage. Bakad potatis blev det idag.

Nu tänkte jag lägga mig ner med en skål chips och kolla på Luftslottet som sprängdes.