JAG OCH EN ENSAM KÖTTBIT
Jag är jävligt död om man säger så. Grät en skvätt av utmattning och irritation igår när jag kom hem från jobbet. Tyckte så satans synd om mig själv. Pappa försökte trösta mig genom att berätta för mig att det finns alltid dom som har det värre. Tror han att jag bryr mig om andra när jag anser att det är mig det är synd om? Nehe.
.
Har precis kommit hem från jobbet nu, och har fått min dos av midsommarafton efter att ha plockat blommor, klätt stången, hissat stången, ätit midsommarbuffé, och en och annan sång. Jag är hyffsat nöjd.
Ikväll ska jag iväg till någon jag inte vet vem är, och som jag inte vet var bor. Hon visste tydligen dock vem jag var (ovanligt?)
Men innan dess ska jag nu sova en stund, ut och springa och eventuellt lägga på min ensamma lilla köttbit på grillen. Ingen är hemma.
Kommentarer
Trackback
