Snö med ett leende.
Gick ut och gick en sväng.
Pulsade fram i 20 cm pudersnö och fångade lätta, stora flingor på tungan.
Utan musik, bara total tystnad bortsett från knorraandet under fötterna och bilarna långt borta.
Rensa tankarna och bara känna nuet. Läste en bok en gång där det stod att man ibland bara ska stanna upp, känna och njuta.
Det var precis vad jag gjorde.
Låter kanske lite klyschigt, men jag kan inte hjälpa att snön gör mig lugn och glad.
Kommentarer
Trackback
