Idusen

I alla fall, hon sa att vi skullr köra tidigt till Olofström så hon hann hämta ut sin ring. Och klockan är ju trots allt halv nio, och det är ju inte jätte tidigt.

Jag ska tvinga ut Johanna att springa med mig. Samtidigt som man håller på att dö av alla extrasaker som indianhopp, plocka svamp och intervaller, så håller man på att skratta ihjäl sig. Egentligen vet jag inte varför jag skrattar, kanske för att det är så jobbigt, eller för att man inser hur man egentligen ser ut när man är ute och springer.