Lugnet själv.
Anledningen till att jag tar det så himlans lugnt med allting, att jag inte stressar och att det inte gör mig så mycket om jag får en omtenta är för mitt eget bästa.
Första terminen här på sjuksköterskeprogrammet var ett helvete för mig.
Jag hade panikångerst nästan varje dag i flera månader. Jag var jättesjuk flera gånger under den terminen, och jag hade egentligen ingen aning om vad jag höll på med.
Jag hade ju gått genom alla mina år i skolan utan att i princip göra en läxa, eller plugga på ett enda prov, och ändå hade jag hyffsat bra betyg.
Detta var en stor omvändning för mig.
Så under sommaren bestämde jag mig för att jag skulle ta hjälp av mina klassisar till max för att ta mig igenom den kommande terminen med alla omtentor jag hade och praktiken uppe på det.
Jag gjorde nu äntligen plugget till en del av mina rutiner och när jag kände att jag absolut inte orkade mer, då försökte jag acceptera det och gå hem för att städa eller gå en runda.
Nu har jag klarat alla mina tentor, jag mår bra och jag gör vissa andra saker än att bara äta, sova, plugga, sova.
Detta funkar för mig, även om det resulterar att man hamnar lite efter ibland, men efter alla dessa åren har jag lärt mig att jag måste tänka på mig själv.
Jag måste känna när paniken kommer och meddetsamma börja göra något annat för att få reda på tankarna.
Nu är det flera månader sedan sist och det är jag glad över.
Kommentarer
Trackback
