Idusen

Har inte haft en hel ledig vecka sedan jag var i Turkiet i början av oktober. Över jul och nyår hade jag praktik. Plus två tentor att ta igen.

Nu har jag haft två sovmorgnar på fyra veckor! TVÅ!!! Annars har jag stigit upp kl sju varje dag.

Idag önskar jag bara att jag kunde få gråta lite. Så spänningarna släpper lite iallafall och så jag vill få ut det jag vill få ut. Känner mig bara så fruktansvärt värdelös. Visst, jag vet att jag inte är det egentligen. Särskilt när farmor varje gång hon ringer säger att jag är världens bästa och att hon vill att jag ska komma hem snart så vi kan sitta vid datorn tillsammans.

Men min gräns är nu fan nådd. Och vad gör man när gränsen är nådd? Jo, man sätter sig och pluggar ännu mer.