ELIXYR MENTHOL
När jag gick i sjuan fanns det en affär i Olofström som hette filmpalatset eller filmgiganten eller något liknande (killen som bodde före min i min lägenhet eldade förresten upp den affären sen och hamnade i finkan, det resulterade i att dom fick bryta upp dörren till lägenheten eftersom Olofströmshus inte fick tag på honom. Och jag hittade typ 100 kr i skafferiet sen. Haha).
Den affären var det några läskiga typer som ägde, det sades att de sålde gräs inne på lagret med, bakom det där draperiet.
En sak vet jag i alla fall, att de sålde tobak och folköl till minderåriga. Det vill säga till mig. Jisses vad man var nervös första gången man skulle köpa.
- Hej, en Elixyr menthol.
- Sko do roka met dinn rektor ello?
- Eeeh, nej dom är till mamma. Svarade jag nervöst och med säkert världens rödaste ansikte.
- 35 kronor.
Första gången jag rökte var med en kompis från Gränum, jag skulle sova hos henne och vi gick ut sent på kvällen och tjuvrökte på lekplatsen. Nedrans vad tuff man kände sig!
Sedan var det så det var. Vi träffades ute på rasterna och rökte vid ishallen, och sedan sprayade oss med jätte mycket parfym och tuggade de starkaste tuggummina som gick att köpa, och sedan kunde ingen komma på oss trodde vi.
Vi slutade umgås och jag slutade röka.
I början av åttan började jag umgås med en annan kompis från Kyrkhult. Vi hängde på fritidsgården i Gränum flera dagar i veckan. Och rökte typ hela tiden. Tuff som man var. Umgicks med de äldre pojkarna och festade på helgerna.
Nattvandrana och polisen kom dit varenda gång och man lärde sig var man skulle gömma alla sakerna snabbt och där ingen skulle kolla.
Ja, man var riktigt tuff när man gick på högstadiet. Men jag vill aldrig med uppleva dom tre åren, trots att man hade riktigt roligt så var man världens olyckligaste själ.
.
Kommentarer
Trackback
