MIN DÅLIGA SIDA
Ibland tänker jag på att jag som blivande sjuksköterska ska vara lite gladare för andra människors lycka. Men jag har faktiska jävligt svårt för att vara det. Jag blir bara jävligt avundsjuk och frågar mig själv varför inte jag med kan göra det eller vara sån. Det finn otaliga exempel,
- Om någon av mina vänner har gått ner i vikt och jag inte har det.
- Om någon har klarat en tenta och jag inte har det.
- Om någon tjänar mer än mig.
- Om någon har ett bättre jobb än mig.
Visst, jag har gjort mina val, att välja ett jobb där lönen tillhör den lägre medelklassen. (Förlåt men jag tycker det) Så det är inte det.
Och sjuksköterska är definitivt inte mitt drömyrke, jag har lärt mig att vara realistisk, att ha realistiska drömmar och uppfylla dessa efter det. Och då kan jag lixom inte bli dressyrryttare utan att äga en häst, eller jobba på Kolmården som 100.000 andra personer vill, eller bli pilot utan att förstå matte C. Jag har blivit uppfostrad till att bli en realist.
Men då samtidigt, så kan jag inte vara glad för dessas skull, eller visst blir man glad när någon av ens vänner är glad, det smittar ju av sig, men jag blir samtidigt grön av avund.
Och jag bryr mig inte så mycket om jag inte klarar en hel tenta, så länge det är mer än hälften som inte heller gör det.
Kommentarer
Trackback
