Pang! Oj, där var det en husvägg.
Jag trivs verkligen på min praktikplats. Har nog hamnat på det bästa stället i hela Kronobergs län, alla pensionärerna verkar trivas så himmlans bra!
Igår skulle jag köra iväg och dela dosett till en dam. Jag backar ut från parkeringen, och PANG! Jag har backat in i en husvägg. Hur tusan kunde jag missa den?!
Några gubbar som håller på att såga ner träd bredvid parkeringen slutar med vad de håller på med och börjar skratta. Gud vad jag skämdes! Men jag körde iväg som om ingenting hade hänt. Kollar bilen när jag parkerat utanför damen. Okej, bucklan var kanske inte jättestor, men den var inte jätteliten heller. Men man kan dock inte missa den!!!
Nu snurrade tankarna i huvudet. Ska jag låtsas som om ingenting har hänt, och hoppas på att ingen märker något? Eller ska jag göra som man ska och gå in och berätta allt för min handledare?
Nej, jag ska vara duktig. Så jag går in och säger till honom. Ajdå, så han. Det kanske inte var så bra.
När vi kommer ut står gubbarna fortfarande och skrattar åt mig.
Min handledare sa att det var fler som hade kört in i den där husväggen. Det kändes lite bättre.
Men gud vad jag skämdes!!! Jag lovar! Väggen syntes inte i någon av backspeglarna!
Jag kände bara hur jag var på gråtgränsen hela dagen. Usch.
Kommentarer
Trackback
