Helt slut.
Är tillbaka i min lilla lägenhet nu. Som jag älskar den. Känner att jag mest bara vill vara själv just nu. Ingen lust att varken sköta skolan eller skratta idag.
Dagen har blivit precis så som jag trodde att den skulle bli. Att allting skulle komma på en och samma gång. Grät och grät och grät. Länge sedan jag grät så mycket.
I och med att jag har varit i Växjö sedan hon gick bort så har det inte funnits någon annan runt omkring mig som varit ledsen. Och då har jag inte heller varit det. Utan jag har suttit i gungstolen varje dag. Jag har tittat på tavlorna varje dag och känt att hon finns.
.
Begravningar är ett avslut på allting, det är då man säger hejdå. Eller, ja, prästen ville inte att man skulle säga hejdå utan, Vi ses igen.
För övrigt var det en fin begravning. Men såklart fruktansvärt jobbigt.
.
"Döden är inget alls.
Den räknas inte.
Jag har bara slunkit in i rummet bredvid.
Inget har hänt.
Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni, och det gamla livet som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig för det gamla bekanta namnet.
Tala om mig på samma nonchalanta sätt som ni alltid har gjort.
Låt inte ert tonfall förändras.
Anlägg ingen tvunget allvarlig eller sorgsen min.
Skratta som ni alltid brukade skratta åt de små skämt som vi gladde oss åt tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn vara på allas läppar, som det alltid har varit.
Låt det uttalas utan ansträngning, utan tillstymmelsen till en skugga över sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Det är likadant det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet.
Vad är denna död annat än en försummbar olyckshändelse?
Varför skulle jag vara ur sinn bara för att jag är ur syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten, alldeles om hörnet.
Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten, alldeles om hörnet.
Allt är väl."
.
Kommentarer
Trackback
