Idusen

Igår fick jag hem det första brevet från Göteborgsvarvet. 21 maj är det dags! Jag fick också en tidning, Varvet, där det kom lite tips på hur man ska klä sig nu till vintern, vilka de olika sponsorerna är och lite erbjudanden och sånt.
Jag är så förväntansfull, kommer bli så kul!
Jag ska springa tillsammans med syrran och hennes pojkvän, vi ska åka buss upp tillsammans med Gränums IF. Folk från hela Olofström, bra stämning, tävlingar och skratt.
Har fixat också så att vi tre startar i samma klass, så att ingen behöver stå och vänta någon längre tid på varandra.

Så länge jag inte kommer sist är jag nöjd. Men syrran har alltid springit lite snabbare än mig, om man bortser från när jag gick i sexan och hon i fyran då pappa drog ut oss på vår första tur på Halenslingan. Då kom jag först. Sen har det nog varit ganska jämt, fram till för ett par år sedan då jag red fyra gånger i veckan och hon sprang fyra gånger i veckan. Då gick hon om mig ganska snabbt.
Men nu tror jag att vi ligger ganska lika igen. Om jag kämpar på ordentligt så kanske jag går om henne så smångingom ;) Hihi.

Om ett par veckor ska jag äntligen köpa nya skor också. Som jag har längtat!! Känner att dämpningen börjar försvinna och min kropp börjar också säga ifrån med smärtor från lite här och vart. Inte kul!
Har dock bara haft dom i drygt ett år. Tycker ju att dom borde hålla sig längre än så, men tydligen inte.
Jag har inte velat köpa nya skor förrens nu heller, vill att dessa ska hålla bra tills loppet är sprunget.
Ska in till löplabbet med syster och Tobbe någon dag så ska vi skaffa nya samtidigt :)
Det är enligt mig det absolut bästa stället man kan köpa sina skor på, dom undersöker ens fötter, dess styrka och hur man belastar, här får man stå på en spegellåda, så det gäller att man inte har kjol på sig :P
Sedan springer man på ett löpband samtidigt som dom spelar in hur man sätter ner fötterna. Efter det plockar dom fram olika skor som passar just mig.

Dessutom behöver jag köpa ett par bra undertights som stabiliserar min höft. Egentligen behöver jag ett knäskydd med, men än så länge duger det att jag lindat med tejp. Lite billigare.

Jag undrar om det är någon som är intresserad hur det går med träningen.
Sträcka, tid, puls, kcal och så?
Om inte skiter jag i det och skriver ner sånt i min privata dagbok i stället.

Gud vad det ska vara svårt att varje år köpa en höstjacka. Förra året köpte jag en kinnjacka som jag detta året avskyr, så om det är någon i stl 40-42 som vill ha en i mc-modell, ring mig.

Detta året vill jag ha någon av dessa ovanstående. Helst av allt vill jag ha någon från Acne då dom har gjort de snyggaste jackorna denna sesongen, men min plånbok vill inte samma sak som jag. Så det får bli ett snäpp billigare och ett snäpp fulare.
Just nu står det mellan nr 1,  och nummer 3.
Vad tycker ni?

Jag har nu i princip skrivit klart första uppgiften på hemtentan. Men seriöst alltså, är allas lika dåliga som min är? Jag som annars brukar vara en jävel på att slänga ihop lite halvsanna historier som egentligen inte handlar om någonting men som ändå låter jävligt bra.
Får tvinga nåra vänner i morgon att läsa den och se vad dom tycker, är den alldeles för jävlig får jag väl börja om från början, och då verklgen lägga på ett jävla kol.
Det har dock sagts att man nästan alltid brukar få komplettera någonting och då gör jag hellre det sen. För nu har jag riktigt mycket att göra.
Har ju lixom en salstenta att göra nästa lördag också. Och en praktisk uppgift på tisdag. Så jag har att göra kan jag säga.
Men jag kämpar på, och jag känner att jag verkligen har haft en riktigt bra diciplin på mig idag!

Varit ute och springit nu med, men gud vad jag var rädd! Nästan kolsvart ute, konstiga ljud i buskarna och runt en sjö. Ni kan kanske bara tänka er vad som rörde sig i mitt huvud under tiden.
Samtidigt undrar jag hur jävla svårt det ska vara att springa på under 26 min på 4 km? Jag kämpar, och jag kommer aldrig under 28 min. Varför??

Nu tillbringat 7 timmar i bibblan. Jag har mat med mig så jag kan klara mig minst tre timmar till.
Läst igenom allt jag ska, så nu är det väl bara att börja skriva antar jag.
Allting tar dock alltid mycket längre tid än vad man räknat med, varför är det så?
Huvudvärk har jag fått nu också dessutom.
Blä

Jag vill hem till min soffa dessutom och min TV och min knasiga fjärrkontroll.
Om jag trycker på 3 sänks ljudet, om jag trycker på off kommer jag till kanal 4, trycker jag på 8 kommer jag till texttv. Osv.
Vad gör man åt något sådant?
Det är ju kanske lite pinsamt att gå in på Elgiganten och fråga om dom har en fjärrkontroll som passar till en tv från tidigare stenåldern.

Har levt som i en dimma de senaste dagarna. Panikångesten har varit värre än någonsinn. Eller ja, på två år i alla fall.
Har kämpat som en galning och jag har klarat det. Känns till och med lite som att jag börjar komma upp. Men som alla andra gånger vågar jag inte hoppas. Energin är helt på noll. Det tar på krafterna detta kan jag säga.
Vanligtvis när jag haft en panikångest attack så är jag slut resten av dagen.
Nu har jag haft ca 10 stycken två dagar i rad. Det är tufft.
Men jag älskar tipset jag fick i skolan, Andas i fyrkanter. Det har verkligen hjälpt.
Jag vill att allt ska vara som vanligt, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.

Jag mår så jag klarar mig.

Då har man suttit på bibblan mellan 8 och 17 idag. Känner mig duktig och har fått otroligt mycket gjort. Stolt över mig själv.

Jag känner att farmakologin börjar sitta och så har jag läst halva Adams bok. Tänkte läsa resten ikväll när jag kommit hem från ridningen.

På ridningen idag skulle vi bya hästar.
Äntligen säger jag! Skönt att slippa den där Bhirgit. Så kanske man egentligen inte får säga.

En elmätare har dom varit här och satt in. Skitful är den så jag funderar på att klä in den i någon fint tyg. Vill lixom inte ha en ful grå låda me massa blinkande knappar på upspikandes på väggen.

När man kör 9 km löpning har man väldigt mycket tid att tänka.
Idag bestämde jag mig för att verkligen slå tillbaka mot ångesten jag har haft den senaste veckan. Jag ska kämpa och göra allt jag kan för att kunna må bra. Träna och plugga är väl det som jag för tillfället vet är säkra kort att hålla ångesten tillbaka. Då känner jag mig duktig och då vet jag också att andra också tycker att jag är duktig, och för mig är det nästan precis lika viktgit.

Hon är en riktig körare den där Wicktoria.
Vem tror hon att hon är lixom?

Först ringer hon mig och ber mig hjälpa henne att bära ner bokhylla och soffbord i källaren. Snäll som man är så hjälper man till. Mest för att hon i gengäld ska hjälpa mig att rensa i mitt överfulla förråd i morgon.
Så vad gör man inte? Man kan ju inte få allt gratis här i livet lixom.
Sedan skulle vi gå en runda runt Växjösjön och inom Willys på hemvägen för att köpa lördagsmysmiddag.
Och vad gör människan? Börjar gnälla över att det kanske kommer börja regna, och vägrar gå längre än till Willys och hem.
Totalt tofflad kände jag mig. Skulle inte förvåna mig om hon även gav mig den tyngsta matkassen att bära hem också.
474

Så nu har jag varit ute och gått helt ensam. Vilse gick jag dessutom. Men tur var väl ändå det kanske då jag nu har mätt upp en ny löparrunda. Kul med lite omväxling :)

Nu sitter jag här under en filt i min stora soffa och ska precis börja läsa senaste numret av Elle.
Höstkläderna är alltid årets snyggaste. Och jag älskar senapsgult.

När jag nu satte mig ner för att börja skriva tänkte jag skriva lite om alla dessa koppar te som resulterar i att man måste ränna på toa hela tiden. Men sen ångrade jag mig då jag visste att minst tre personer skulle skratta och säga att det är typiskt mig att kissa på de mest olämpliga tillfällena.

Istället ska jag säga att jag ikväll kommer göra något jag sagt att jag ska göra i ett och ett halvt år. Jag ska på Kick-Off med Smålands. Jag har kanske inte just sagt att jag ska göra precis detta, men jag har sagt att jag ska göra mer saer här på Campus och träffa fler människor.
Så nu har jag äntligen lyckats få med mig en näve vänner som ska till Sivans för lite lekar och umgås med Smålands.

Jag hade dessutom tänkt att jag ska ställa mig och baka något idag. Vet inte om det ska bli en kaka eller ett bröd bara.
Jag kan säga att jag verkligen är urkass på att baka.
Jag är grymm på att laga mat, men baka, det kan jag fan inte.

Hur kommer det sig att det är så mycket man vill göra men som man ändå inte gör?
Jag vill gå upp tidigt och ta en morgonpromenad innan alla andra studenter har vaknat och börjar hålla levande.
Men varför gör jag inte det då? Varför är det då så mycket skönare att ligga kvar under täcket och lyssna på väckningssignalen i form av Eminems Beautiful, om och om igen.

I och för sig stack jag ut igår, det var dock inte det smartaste draget i mitt liv. Drog på mig träningskläderna, stoppade in hörlurarna i öronen och satte på appen som mäter rundan. Trotsade den horribla träningsvärken som man fick efter måndagens ridpass.
Efter 10 minuters gående blev jag så uttråkad så jag började springa lite försiktigt. Vilket sen blev snabbare och snabbare.
Blev bara två kilometer dock eftersom jag hade alldeles för mycket kläder på mig, fel byxor och smärtande träningsvärk.

Men som nu tillexempel, här sitter jag och bloggar i stället för att borsta tänderna, sminka mig, bädda sängen plugga eller städa toaletten.
Jag vet att jag själv skulle må så mycket bättre om jag bara gjorde alla dessa sakerna. Men ändå är man så dum att man inte gör det.
Varför?

Här sitter jag nu med en kladdig tandborste i käften.
Med vit sörja rinnandes från mungipan. Typ...

Stack bort till Wicky och mös lite. Har börjat få ångestkänslor på kvällarna.
Mår rent ut sagt helt skit varje kväll man ska börja varva ner.
Ont i magen, glansiga ögon och hjärtklappningar. Skillnaden denna gången är att jag inte vet hur jag ska få bort det, det har jag vetat alla andra gånger, men inte nu.
Dom andra gångerna har mina sätt inte varit särskilt bra. Det är slut med det nu.
Visst, det är många gånger man har tänkt, bara en gång till... Men det vet jag inte skulle funka. Inte alls.

Det sämsta av allt just nu är att jag ska krya ner i min obäddade säng och läsa en bok om manodepressivitet.
Känns ju otroligt underhållande såhär på en onsdag.

Då har det momentet i utbildninge kommit som jag har fasat för sen jag började, självdestruktvitet.
Vi skulle läsa Zebraflickan, och jag tror till och med att jag har läst den någon gång på högstadiet, så jag tänkte inte på att det skulle bli några problem.
Jsg köpte boken och såg verkligen fram emot att läsa den. Jag öppnade första sidan och började läsa, efter bara ett par min gick det inte längre, jag låg i soffan och började skaka och gråta.
La ifån mig boken och gick och la mig i stället, var länge sedan jag sovit så dåligt.
Gjorde sedan ett till försök med boken dagen efter, samma sak.
Nu har jag pratat med min lärare om detta, så jag har fått en annan bok att läsa i stället, Adams bok, handlar om manodepressivitet. Så det känns lite bättre.

Det är konstigt att det tar över två år innan en sådan sak kan försvinna.
Men jag har lärt mig att tankarna, känslorna och allt det aldrig kommer försvinna, jag måste bara kunna lära mig att leva med dom. Vilket jag tydligen inte gjort ännu.
Under dessa två "fria" åren har jag bara haft taktiken att jag ska undvika allt som har med det att göra.
Måste kanske börja vänja mig lite smått vid att konfrontera detta och börja acceptera allting på ett bättre sätt.

Jag är ganska lycklig för tillfället, även om mina ögon inte mår så bra. Dom värker, är rödsprängda och otoligt känsliga för ljus. Är detta farligt? Kommer jag bli blind?
Det kanske är dags nu att ringa tll ögonläkaren igen?
Det allra sämsta är att ögonmotagningen på lassarettet där jag är skriven bara har telefontid mellan 8 och 10!!
Det suger verkligen!

Idag har vi haft terminens bästa föreläsning. Smärta och smärtlindring. Jag har verkligen lärt mig jättemycket idag, och det känns skitbra!

Nu ska jag ut och gå en långpromenad med Taxi, sedan hem och sova, städa och plugga innan man ska iväg på kalas hos Ramsingen.

Lite irriterande bara att när det för en gångs skull kommer ett bra band till Stallarna så missar man det för att man är upptagen med något som är vikigare.

Är det lathet?
Ja, förmodligen är det anledningen till at jag inte har bloggat. Antingen det eller så har jag verkligen inte haft tid. Faktiskt så tror jag nog att det är det senare alternativet.
Det har varit skola, plugg, promenader med taxen och sedan min löpning.
Idag är jag totalt död.

Varit på stan mellan tio och fyra. Först var det ett besök hos tandläkaren, gjorde en lagning av en lagning som hade gått sönder. 715 spänn, det suger verkligen STORT!
Och dessutom hr jag tandvärk nu, och det är inte ens i den tanden som dom borrade i!
Som tur var så hade jag Wicky med mig som kunde hålla mig i handen. Tack <3

Sedan blev det lite shopping. Blev ett par underbart sköna buxor från Gina. Beiga. Väldigt snygga oxå.
Massa hundgodis till Hebe inhandlades också.

Nu ska jag börja storstäda så lägenheten ser fin ut tills mami och syster kommer på lördag <3

Det är inte lätt att vara nyttig och hälsosam när man har en vän som heter Wicktoria. En vän som försöker få mig att röka, beställa hamburgare från max och som älskar att sitta långa kvällar i soffan med massa te. En vän som avskyr att motionera och som gnäller om hon råkar bli lite svettig under armarna.
Men jag tycker ändå att jag klarar mig ganska bra på egen hand, och jag tycker faktiskt ganska bra om henne i alla fall.

Nu ska jag berätta om min nuvarnade häst som jag har på ridskolan.
Bhirghit. Tideras segaste häst.
Och då ska ni veta att jag har ridit många sega hästar när jag red i Olofström.
Hon lyssnar inte på innerskänklen, eller hon lyssnar faktiskt inte på någon skänkel alls. Mer irriterande skrälle får man nog leta efter. Dessutom säger ridläraren tll mig att jag har dålig balans! Nej fy sjutton var jag var irriterad när jag var klar.

När jag kom hem hade Emma lagat pasta med baconsås, då blev jag lite gladare faktiskt :) Och så hade hon köpt hem chips också. Det är faktiskt inte heltfel att agera akutboende ;)
Aningen orolig blev jag dock ett tag när Emma frågade om Gutte också kunde sova hos mig. Snäll som man är så kan man ju inte säga nej.
Dock så övervägde jag en kort stund att jag skulle tvinga dom att Gutte skulle sova i min säng och jag och Emma skulle sova i bädsoffan. Man vill ju inte höra något kussimurrande när man ska sova lixom.
Men nej, jag trodde faktiskt att jag kunde lita på dom så jag lät dom sova tillsammans. Men för säkerhets skull så satte jag i mina hörlurar till Mp3n och låg och lyssnade på en ljudbok tills dess att jag sov som en stock.

Min nya telefon har jag fått nu också. Jag tror bestämt att jag älskar den :)
En HTC Desire.
Har precis beställt ett fodral till den också på eBay.

Vad har jag ådstakommit med denna dagen?
Absolut ingenting!!
Jag låg i soffan och glodde till två, sen kom Johannis över och snackade om gårdagen och sen har jag varit ute och gått i en timme med taxi. Och nu sitter jag är med en gryta popcorn och tittar på Jamie Oliver.

Välkommen tillbaka till Campus Ida!

Nu efter en kväll på Sivans i goda vänners lag så känner jag åter igen att jag nog kommer kunna ta mig igenom denna terminen också. Bara jag får lagom mycket festande med riktigt fint folk, precis som det var igår.
Ja, nedrans vad kul vi hade!
Som vanligt så försvinner människorna en efter en, först Wicky och sen Li och Li. Då var det bara jag, Johannis och Sara kvar.
Och gud vad vi dansade!
Liveband med riktigt bra musik utomhus är så härligt!
Jag fick minsann en jägermeister-snusnäsduk också av sångaren. Det ni! ;) haha.

Nu tror jag att jag ska återgå till sängläge, och sedan en hemkörd pizza ikväll.

Jag har nyss sprungit exakt 8 km! :D
Trodde först det var 7 km, men sen gick jag in på jogg.se och mätte upp rundan och då blev det exakt 8 km när man kom fram till min dörr.
Jag är så satans stolt över mig själv ska ni veta! Oh ja, det är jag minsann!
Tänk vad lite träning kan göra med ens humör?
Jag är glad och pigg (förutom på kvällarna) och siffran på vågen bara minskar och minskar.
Life is good.